Metoden att avlägsna en förälder från sina  barn!  

De personer som omnämns här är följande:  

Min son Kalle. Min dotter Anna. Barnens mamma heter Elisabeth.  

Elisabeth är gift med Anders som därmed är barnens plastpappa. De  

händelser som beskrivs här är tagna ur verkligheten och belyser  

situationer som skapats av Elisabeth och Anders för att systematiskt  

framställa mig som en dålig pappa och avskilja mig från barnen.  

Denna text beskriver exempel på riktiga händelser och ett mönster som går ut på att systematisk verka för att  en förälder och barn ska separeras från varandra. Förtala, förvränga och tala illa om den andra föräldern.  Händelserna varvas med utdrag från vetenskapliga texter och media.  

• Kalle är 10 år, Anna är 13 år.  

Vid matbordet hemma hos Elisabeth och Anders pratar man med barnen om varför pappa ska åka till Österrike  och inte bryr sig om att ta med Kalle och Anna och hur illa man tycker att det är.  

Det resulterar i att min tidigare svåger ringer och ifrågasätter varför jag inte bryr mig om att ta med barnen!  Jag förklarar då att vi är 3 par föräldrar där samtliga ska åka utan barn. Med andra ord en vuxenresa. Detta  hade jag redan berättat för barnen. Elisabeth och Anders tog naturligtvis chansen att försöka framställa mig som  dålig med barnen och dessutom sprida det till släkten.  

• Kalle är 11 år och spelar hockey. Jag är som vanligt med honom i hockeyhallen och vid ett tillfälle så tar jag en  del foton på honom när han är ute på isen.  

Senare vid middagsbordet hos Elisabeth och Anders:  

Anders: Jag såg att pappa tog foton på dig med en ny kamera?  

Kalle: Ja.  

Anders: Jaha det lägger han pengar på i stället för att bry sig om er barn?  

Kalle: Han fick den av en kompis för att han har hjälpt honom så mycket på jobbet!  

Anders: Jaha, vad är det för kompisar han har!? (Kommentarer onödiga).  

• Kalle 13 år. Jag pratar med Kalle på telefonen när han är hos sin mamma. Han har en egen mobiltelefon. Jag  tycker att han låter så spänd när vi pratar. Så jag frågar:  

Hur är det du låter så spänd och nervös när jag ringer?  

Kalle: Ja, Anders mår dåligt när du ringer!  

Kommentar: Kalle ska alltså få dåligt samvete och vara spänd för att han pratar med sin pappa.  Jag sa till Kalle att ingen har med det att göra att du och jag pratar eller får säga att man mår dåligt av det! Det är sjukt!  

Föräldraalienation (FA)  eller alienationsmisshandel innebär att ett barn, i  regel i samband med konflikt mellan föräldrarna,  utsätts för en otillbörlig påverkan av  en berövare (alienator), oftast barnets vårdare (ena föräldern eller annan närstående), som leder till att ”den andra” föräldern utan grund görs främmande  för barnet. Barnet övertar berövarens avvisande beteende mot andra föräldern. 

• Vår hemtelefon ringer och Kalle svarar. Det är Anders som säger: ”Jaså, pappa har inte har tagit dig till hockeyträningen?! Kalle får förklara att jag har talat med tränaren och meddelat att Kalle är förkyld. När Kalle lagt på säger han till mig: ”Han pratar illa om dig, jag ska ringa mamma sedan!  

• Det är ”barnvecka” och jag ska som vanligt hämta Kalle och hans stora väska hem till mig från hans mamma. När jag ska gå till dörren så ropar Anders att jag ska vänta utanför staketet. Jag får alltså inte som vanligt gå fram till dörren och hjälpa Kalle med hans tunga väska. Jag bryr mig naturligtvis inte om det utan öppnar grinden och går fram till dörren. Jag hör Kalle nervösa röst bakom dörren. Dörren öppnas och Kalle springer storgråtandes ut från huset och vidare. Hans syster (som redan är ”hjärntvättad”) springer efter. Jag går emot Anders med vansinne i blicken och frågar vad i helvete han håller på med?! Han kryper ihop och ser livrädd ut. Jag springer ifatt Kalle och tröstar honom, sedan åker vi hem.  

• Jag bor bara 200 meter från barnens mamma och mitt hem är alltid öppet om barnen vill komma  över. Barnen har egna rum hos mig. När Kalle ska vara hos mamma så måste han alltid tömma och packa ned hela sin garderob hos mig. Jag har förklarat för Kalle att det inte är nödvändigt eftersom vi bor så nära varandra och om han behöver något extra plagg så kan han bara komma över till mig och hämta det. Kalle: Det är bäst att  jag tar med allt. Det är så att när barnen är hos mamma så måste det vara ”definitivt” och ”vattentäta skott”.  Ingen tid eller besök hos pappa får då förekomma. Allra minst ha en anledning att hämta något man behöver.  Till exempel kläder!  

• Kalle tyckte väldigt mycket om sin gammelmorfar (min morfar). När Kalle var 13 år så fick jag med en klump i halsen ringa Kalle hos sin mamma och berätta att gammelmorfar inte finns mer…  

Kalle börjar storgråta och jag försöker att trösta honom. Elisabeth tar hans telefon och frågar mig vad som hänt. Jag berättar för henne.

Elisabeth: Men herregud vad är detta, är det så farligt!? I Elisabeths värld är inget familjemässigt viktigt som är utanför hennes familj och släkt. Det ska avskärmas så  mycket som möjligt. Så att Kalles gammelmorfar dött och att han blev mycket ledsen är för Elisabeth fullständigt onödigt och besvärligt.  

Från en advokatbyrå: ”Föräldraalienation innebär att ett barn blir påverkat av sin ena förälder till att ta avstånd från eller välja bort den andra, som det har en nära relation till och utan att det föreligger någon  saklig grund för ett sådant avståndstagande.” 

Tidningen Aftonbladet: Studier visar att barn som varit med om upplevelser av sådant ofta får svåra problem  som vuxna. Vid sidan om relationsproblem för dessa barn visar de sig ha missbruks- och  självmordsfrekvenser som ligger tio gånger högre än genomsnittsbefolkningen. Men även andra typer av  asociala beteenden är en vanlig följd. 

___________________________________________________________________

• Jag är bortrest i jobbet och skickar ett vykort från Paris till Kalle som är hos mamma. När jag kommit hem så ringer jag Kalle och jag frågar då också om han fick kortet. Han svarar att han fått det men säger också att det  nog är bäst om vi inte hörs på ett tag. Kalle har alltså fått ”onda ögat” hos mamma för att han fått ett vykort av  sin pappa!  

• Jag skickar ett påskkort till Anna. Hon kommer till vår dörr med kortet och slänger in det rivet i bitar. 

• Kalle 11 år har varit på hockeyläger med Anders. Anders skriver senare på ett socialt media: ”Tack för att jag och min lilla grabb fick vara med på detta”. 

• Kalle 10 år spelade hockey under en tid. Många år senare får jag höra från en annan pappa till en pojke i hockeyklubben att Anders har prata illa om mig till andra hockeyföräldrar under Kalles hela hockeytid.  

”Litteraturen vittnar också om hur barn som överlevt föräldraalienation i vuxen ålder haft svårt att själva  komma till insikt om att de under sin barndom varit manipulerade att hata sin frånvarande förälder, med  mindre än att de får möjlighet att genomgå en terapi och lyckas återetablera en relation till den förlorade  föräldern”.  

(Ur litteraturen)  

Åtta symptom på att ett barn systematiskt utsätts för att ta avstånd från en annan förälder.  

– Barnet kritiserar ständigt och orättvist den  alienerade föräldern (”förnedringskampanj”).  

-Barnet har inga starka bevis, specifika exempel  eller motiveringar för kritiken – eller har bara  falskt resonemang.  

-Barnets känslor för den alienerade föräldern är  inte blandade – de är alla negativa, inga positiva  egenskaper finns (”brist på ambivalens”).  

-Barnet hävdar att all kritik är det deras egna  slutsatser baserade på deras eget oberoende  tänkande (i verkligheten har den alienerande  föräldern ”programmerat” barnet med dessa idéer)  

-Barnet har orubbligt lojalitet och stöd för alienatorn vid varje konflikt.  

-Barnet känner sig inte skyldigt över att ha hatat, trakasserat eller plågat den alienerade föräldern.  

-Barnet använder termer och fraser som verkar lånade  från vuxnas språk när det hänvisar till situationer som  aldrig hände eller hände före barnets minne.  

-Barnets känslor av hat mot den avvisade föräldern  utvidgas till att omfatta andra familjemedlemmar som  är relaterade till den föräldern (till exempel farföräldrar  eller kusiner på den sidan av familj).  

• Jag har haft ett gräl med Anna och hon har sprungit hem till mamma. Lite senare står jag och väntar på   bussen. Anders kommer åkandes på sin motorcykel och precis när han passerar mig så vrider han sig om mot   mig och hånflinar stort för att visa sin nöjdhet med att Anna sprungit hem till dom.  

• Anna går hem till oss när vi inte är hemma och bär ut en stereo som sedan placeras i Elisabeths vardagsrum.  

• Vi har gjort ett julkort där jag, min fru, hennes söner och Kalle är med på. Vi skickar ett till Anna   och önskar henne god jul. Elisabeth skriver direkt till mig: Hur tror du det känns för Anna att få   ett kort på din familj!  

• Jag får höra att jag köper dåliga presenter till Anna och ska sluta med det.  

”Föräldraalienation drabbar oskyldiga som försätts i vanmakt och saknar möjlighet att försvara sig. Det orsakar stort lidande hos barn och vuxna samt mycket stora dolda samhällsekonomiska kostnader i form av  ökad sjuklighet och minskad arbetsförmåga. Det diagnostiska spektrumet och skadepanoramat finns relativt  väl kartlagt och framlades vid en konferens i Frankfurt am Main 2002, under ledning av Dr. Winfrid Boch von Galhau och med stöd av Europaparlamentet”.  

• Vi är på semester och ska fira midsommar på annan ort. Anna är 14 år. Hon vill hellre vara med sina  kompisar och fira midsommar på en camping i Varberg. Jag säger nej till detta! Anna ringer mamma Elisabeth och får genast medhåll om att hon borde få åka med sina kompisar till Varberg. Anna surar och till sist måste jag köpa en tågbiljett till henne för att komma i väg. Elisabeth är naturligtvis helnöjd över att ha  lyckats separera Anna från mig, min fru och barn. Nästa dag ringer Anna mig och gråter för att hennes kompis  blivit utsatt för ett våldtäktsförsök. Jag ringer Elisabeth och berättar detta som då släpper telefonen och skriker efter Anders. Jag: ??!!  

”Ur en rik och komplicerad symtomflora hör posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) till en av de vanligaste i  den kliniska litteraturen omtalade skadorna hos barnet. Bland övriga sociala skador som rapporteras i klinisk  statistik märks skolsvårigheter, relationsproblem, psykiska besvär samt kostnader för samhälle och för den  enskilde i form av försämrad arbetsförmåga och nedsatt produktivitet”. 

• Jag får en ”föräldralektion” av Anna 19 år: Hon skriver: ”Har man satt barn till världen så har man   inte rätt att begära något från dom. Respekt förtjänar man”. 

• Vi har sedan 6 månader tillbaka hyrt en stuga i Dalarna och ska gå på konsert med barnen. Detta   var överenskommet med Elisabeth sedan tidigare. När det är dags att åka så meddelar   Elisabeth att Kalle inte ska åka med och att hon och Kalle är överens om det. Orsaken enligt   Elisabeth är de ”hemska” saker jag har sagt till henne. Något som hon naturligtvis medlat vidare   till Kalle.  

• Det är julafton och barnen är med mamma hos sin mormor och firar jul. Jag försöker att ringa Kalle på hans mobil för att önska god jul men jag får inget svar. Jag ringer på deras mormors fasta telefon men luren bara lyfts upp och slängs på i mitt öra.  

• Kalle är 14 år och vi ska under påskhelgen åka till Kanarieöarna. Jag har nästan aldrig lyckats få med något barn på påsk för det ska alltid ske firande med Elisabeth på samma tid och plats. Bearbetningen av Kalle påbörjas direkt från Elisabeth och Anders. Kalle får höra hur ledsna alla kommer att bli och hur tråkigt det kommer att bli. Att ge Kalle dåligt samvete har högsta prioritet.  

• Anna har av någon anledning blivit sur på min fru. Hon meddelar mig att hon kan tänka sig att umgås med hennes tre söner men inte deras mamma, min fru. Den ekvationen blev svår.  

• Kalle 16 år kommunicerar med Anna: Anders är körd för mig kommer aldrig att vara okej med han. Men bra för dig att du klarar av honom. Anna: Usch säg inte så han vill dig bara väl. Kalle: Jo Anna jag känner honom tror du inte jag lever med honom och har gjort det lika länge som du? Han beter sig så klart annorlunda mot dig än mot mig. Han är falsk och anstränger sig varje   dag jag är hos mamma för att göra mig arg och få mig på dåligt humör. Han betyder noll för mig! Anna: Skärp dig för fan! Kalle: Mer skärpt än någonsin, god natt!  

Kommentar: Anders har i detta stadie och ”i sitt uppdrag” inte lyckats vända Kalle emot mig och separera oss. Anders har en förmåga att genomföra och få gehör för sitt lismande hos kvinnor. Jag, Kalle och andra män samt tidigare hockeypappor genomskådar honom lättare.    

• Anna börjar kalla mig vid mitt förnamn i stället för pappa.  

• Anna är 16 år. Ett brev undertecknat av Anders, Elisabeth och Anna kommer till mig. Det är en begäran om att Anna ska byta sitt efternamn från mitt till Anders och Elisabeths.  

• Jag träffar en familjerådgivare i kommunen. Han avslutar med att säga: ”Du ska berätta så lite som möjligt för barnens mamma därför att allt du säger kan förvrängas och vändas emot dig.  

• Anna skriver ett mejl till Kalle. Nu vet jag hur man spärrar telefonen så att Fredrik inte kan ringa oss. Bra va!?  

• Senare efter en tid av försoning så får jag ett handskrivet brev från Anna där hon skriver att det ”känns bra att kalla dig för pappa igen”. (För tillfället godkänd som förälder).    

Från litteraturen:  

”Många av dessa barn deklarerar stolt att beslutet att ta avstånd från sin fader är deras eget”  De förnekar allt inflytande från modern och detta bekräftas ofta kraftfullt av barnets mor. I praktiken  brukar dessa mödrar ofta framhäva att de vill att barnet träffar fadern och att de förstår vikten av  dessa möten, även om moderns praktiska handlande visar på motsatsen. Barn i denna situation är  medvetna om att de genom att säga att beslutet är deras eget lindrar moderns skuld och skyddar  henne från kritik. Dessa bedyranden av självständigt tänkande understöds av modern, som ofta lovordar barnet för att det har en självständig åsikt och är duktig i att oförblommerat framföra den åsikten. Det är viktigt för läsaren att förstå att efter en tids programmering förstår inte barnet längre  vad som är sant och börjar verkligen tro att fadern förtjänar det förtal som riktas mot honom.  Slutpunkten för hjärntvätten har nu uppnåtts. 

• Anna är 16 år. Det har kommit ut bilder på sociala media där hon är på skolresa i fjällen tillsammans med några lärare från gymnasiet. Jag blir uppringd av chefen för narkotika-spaningen i Göteborg. Han säger att de tar narkotika på bilderna där Anna är med. Han säger ”det är så det brukar se ut”. Även mycket alkohol och rökning på bilderna. Även en narkotikapolis i Stockholm skriver till mig att man måste agera direkt och skicka   ungdomarna på drogtester mm och kontakta föräldrarna. Jag ringer upp Elisabeth om vad som hänt. Hennes svar: Det tror jag inte på, nu ska du inte få träffa Anna på länge! Kalle lyssnar och ser hur jag bara blir förlöjligad. Anna har själv beskrivit sig som ”hög” på nätet.  

• Efter fjällresan kallar Hvitfeldtska gymnasiet till föräldrasamtal angående vad som har hänt. Jag är beredd att gå på detta. Elisabeth eller Anders ringer skolan och lyckas få mig utesluten från mötet. ”Att skjuta budbäraren”.  

• Anna 17 år sätter tillsammans med sin mamma ihop ett långt brev där jag beskrivs som narcissist och psykopat. Brevet ska skickas till mina bekanta och arbetsgivare. Anna meddelar innehållet i brevet till mamma, Kalle och Anders samt med de avslutande orden ”ju tydligare och bättre formulerat saker är, desto mer träffar det läsare och desto större effekt kommer det   att ha”. Kommentar: Jag har aldrig någonsin, av någon, någonstans blivit kallad för något liknande under hela mitt liv. Det här visar att hjärntvätten och manipulationen är fullständig.  

• Barnens kusin som är något äldre skickar mejl till mig och till min fru om de falska anklagelserna jag har mot Anna och att jag ska lämna Anna i fred. Kusinen skriver också att hon trodde att jag var   mer liberal. Troligen att jag skulle mer acceptera rökning etcetera.  

• Anna har halsinfektioner under flera månader i rad. Jag tar upp detta med att hon sitter med flera andra och suger på samma vattenpipa och att det kan smitta. Elisabeths svar: Trams!  

• Jag emotsätter mig Annas rökande av vattenpipa. Anna: Nästan alla ungdomar gör det i dag och det gör även Anders dotter. Elisabeth försvarar rökandet som ofarligt.    

• Barnens moster skickar brev till min mamma (barnens farmor) om att jag ska sluta trakassera Anna och lämna henne i fred.  

• Kalle 17 år arresteras för narkotikabrott. Jag hämtar ut honom i häktet. Han är kraftigt påverkad. 

• Elisabeth och Anders påbörjar genast en ”kampanj” genom att gå till Kalle bästa kompis föräldrar och förklara att detta med narkotikabrottet var bara ett tillfälligt påhitt och ”bus”.  

• Kalle är med mamma på föräldrasamtal i gymnasiet. Läraren säger att Kalle verkar avtrubbad och slö och undrar om det möjligen är så att Kalle har några problem med droger? Mamma och Kalle nekar till detta trots att Kalle är mitt i ett missbruk. En lärare ljuger för en annan lärare! Läraren tar ett föräldrasamtal med mig via telefon eftersom jag är bortrest i jobbet. Jag får samma fråga om narkotika, om Kalle använder det? Jag svarar först nej. Efter 10 minuter ringer jag upp läraren och berättar hur det verkligen är. Jag kan bara inte ljuga om detta. Läraren: Men herregud vi har ju resurser och hjälp i skolan för att hantera sådant!  

• Anna 20 år köper ut alkohol till Kalle 17 år. Kalle röker hasch hemma hos mamma.  

• Kalle ljuger och säger till sin omgivning att jag har kastat ut honom för att han ska bosätta sig hos hos mamma där han mer ostört kan hålla på med sitt missbruk.  

• Jag och min fru samt Kalle’s farmor förbjuds att komma på Kalle’s skolavslutning i gymnasiet. Vi åker dit ändå och Kalle kommer ut och hälsar på oss. Blanksvettig av abstinens. När vi gått tar han upp telefonen och ringer ”de andra” så att de kan komma fram.  

• Kalle narkotikamissbruk fortsätter utom min kontroll.  

• Jag försöker löpande få kontakt med honom utan framgång. Precis som med Anna tidigare.    

• Kalle är nu 27 år och har missbrukat narkotika sedan han var 17 år. Sjuk och arbetslös. (Tidningen Aftonbladet: Studier visar att barn som varit med om upplevelser av sådant ofta får svåra problem som vuxna. Vid sidan om relationsproblem för dessa barn visar de sig ha missbruks- och självmordsfrekvenser som ligger tio gånger högre än genomsnittsbefolkningen. Men även andra typer av asociala beteenden är en  vanlig följd)  

• Jag har nu försökt i ca 2 år att få Kalle att ta hjälp. Jag har bistått med en del mat, kläder, möbler mm. Men läget är oförändrat.  

• För tre år sedan skrev jag till Anna (27 år) och frågade om vi tillsammans kunde enas och försöka att hjälpa hennes lillebror. Anna svarar: Det enda som kan rädda Kalle vi det här laget är Kalle själv. Han behöver insikt genom att söka och acceptera professionellt/offentligt stöd. Den hjälpen kommer han inte att söka, acceptera eller få om han inte måste. Därför kommer vi (Anna kan inte agera utanför ”gruppen”) inte heller ge Kalle några pengar. Jag vill att du respekterar mitt beslut att inte ha någon kontakt med dig.  

• När jag skriver detta så är det 10 år sedan Kalle satt i föräldrasamtal i skolan. Han hade med sig sin mamma Elisabeth. Kalles lärare Bo säger vid mötet att Kalle har ett beteende som kan tyda på att han tar droger. (Kalle var då i ett missbruk och hade också arresterats för narkotikasmuggling). Läraren frågar Kalle och Elisabeth om Kalle tar droger. Båda nekar till detta. Från det tillfället fram till nu har Kalle varit i ett missbruk. Hur hade Kalle situation varit idag om de inte hade ljugit och tagit hjälp? 

 Slutord  

Jag gör absolut inte allting rätt. Jag gör fel ibland som alla gör. Jag har höjt rösten mot barnen och sagt ifrån. Jag har ställt krav. Jag har när det gått för långt med respektlöshet och oförskämdheter sagt att det får vara nog. Jag har till och med sagt att jag har haft lust att adoptera bort Anna när hon gått över gränsen. Jag var pappaledig i flera månader med båda barnen. De har fått allt de behöver. Blivit skjutsade till alla aktiviteter. Jag har pyntat och fixat deras rum. Åkt på semesterresor. Jag har inget kriminellt bakom mig och har aldrig varit berusad inför barnen eller agerat hotfullt mm. Det har aldrig varit några våldsamheter i samband med att jag gick isär med barnens mamma. Jag har som ensamstående pappa i 10 år gjort allt jag kunnat. Jag har när det varit mina veckor med barnen bara  strävat efter att få vara i fred med barnen. Inte att de ska bli uppringda och påverkade av Elisabeth och Anders när de är hos mig. Att jag ska bli ljugen om och systematiskt smutskastad.  

Barnen har ibland tyckt att jag ”bråkat” om saker. Är det någon som är förvånad? Det fel jag gjort är att jag blivit arg på barnen när de utan anledning har varit aviga och oförskämda mot mig. Jag förstod då inte att de varit under påverkan sedan 7 och 10 års ålder. Något som man kan kalla för en  psykosocial misshandel. Utfört av två lärare (pedagoger) och tillika skyddsombud i Lärarförbundet. Att Anders som varit på barnhem med en svår tid bakom sig njutit av att åstadkomma en osämja mellan  en pappa och hans barn gör agerandet ännu mer groteskt. Anders har naturligtvis också sprungit Elisabeths ärenden i detta för att få motta Elisabeths gillande. Kalle hade det naturligtvis mycket svårt när både Anders, Elisabeth och hans egens syster motverkade hans kontakt med mig. Resultatet  kom senare………  

Den som vill läsa mer om detta kan enkelt söka på nätet.  

Det här är ett blogginlägg från en av våra medlemmar och Saknade Barn ansvarar inte för innehållets äkthet. Men alla har rätt till sin egen upplevelse.